Det är spännande hur Gud leder i vardagen. Debatten om barns skärmtid har pågått länge, men inte förrän nu har jag känt ett pockande behov av att göra förändringar gällande saken. 

Perfektionistens fotsteg ekar genom de stora korridorerna fram till Mitt-Högre-Jags kontor. Hon knackar på dörren och vandrar fram och tillbaka medan hon biter på naglarna. 

Idag vaknade jag till Staffans lena stämma. Han kallade mig ömt och mjukt upp ur sömnen med samma födelsedagssång jag vaknat till på den här dagen de föregående 31 åren av mitt liv. Sedan bjöd han på gröt. Med äpplen och kardemumma i. Och kramade och pussade på mig. Fick mig att känna mig varm och älskad.