Uppföljning på Slut i rutan!

Tre månader har passerat sedan vi tog bort all skärmtid från vår 3,5 åring och en del undrar säkert hur det har gått. 

Ale har vid några tillfällen bett om skärmtid här hemma och jag har gått med på det ett fåtal gånger. Resten av tiden har jag hänvisat till filmkvällen vi implementerat vissa fredagar, då hela familjen samlas i soffan och ser en noga utvald film tillsammans. Det har gått smidigt och utan tjafs. 

Jag har förstått att skärmtiden, som så mycket annat i ett barns vardag, är en vana som går att bryta och förändra relativt enkelt. Vi vuxna tänker nog ofta att det är svårt att bryta deras vanor, helt enkelt för att vi själva har svårt att bryta våra egna vanor. Men! Barn är annorlunda än vi på det sättet. Ale fick en kraftfull känslomässig reaktion på vårt beslut att ta bort TV:n och efter att vi hanterat den har han inte gråtit efter skärmtid en enda gång.

En effekt av att ta bort TV:n är att vi läst fler böcker för honom. Han har redan nu som 3,5 åring ett rikt ordförråd fullt med vackra gamla ord från Elsa Beskow, Sven Nordqvist och Bertil Almqvist, vilket är en lycka för föräldrahjärtat och en god förhoppning om att han ska klara sig bra i skolan. 

En annan effekt är hans kreativitet och förmåga att leka själv. Detta kan ha med åldern och individuell utvecklingshastighet att göra, och inte med skärmtiden, men jag upplever att han är mer benägen att vara handlingskraftig och initiativtagande när skärmtids-alternativet tagits bort. Det är så enkelt att glida ner i soffan med skärmen när man är lite trött, när man också kan finna en lugn och stillsam lek som i mycket högre grad bidrar till utveckling. Just detta påminner jag i skrivande stund även mig själv om!

Jag uppmuntrar alla föräldrar oavsett ålder på barnen att normalisera minimal skärmtid. Ju yngre de är desto lättare är det! Någon undrar säkert om Ale bara är ett specialbarn eller om det kommer gå lika smidigt för dem att ta bort skärmen. Vem vet! Alla barn är olika men alla barn mår sämre av för mycket skärmtid. Enda sättet att ta reda på det är att bestämma sig för att prova, kanske under en månad, för att se resultatet! Frågan är:

- Vilka fördelar kan vi som familj få av det här beslutet?

- Vilka utmaningar kan vi få?

- Hur hanterar vi utmaningarna på bästa sätt?

Våga och vinn, chansen är din. Och vinsten är dina barns!