Detta är det femte och sista inlägget i serien om Mitt Födande.
Kapitel 5. Framtidsvisionen: Barnmorskeledda enheter
“Det är dags att åka in”.
Mitt sinne försöker greppa och räkna ut rimligheten i timingen men misslyckas. Jag lägger tanken åt sidan. Nästa värk kommer och jag dyker ner under vågen och andas genom den tillsammans med kvinnan bredvid mig. När den avtar känner jag återigen en vind inom mig som viskar “det är dags”.
Jag tar en minut för att förbereda mig mentalt på att lämna det varma badkarsvattnet och genomgå en förflyttning. Jag vet att det bara är för en kort stund. Jag ser den mysiga avdelningen och rummet jag varit i många gånger förr framför mig. Min kropp fylls av förväntan inför att få genomgå nästa fas där inne och kunna släppa kontrollen totalt.
Min syster och min doula leder mig försiktigt upp ur badkaret och hjälper mig på med kläderna. Jag får hörlurar och ögonbindel på mig. Vi tar oss långsamt ut till den färdigpackade bilen som står parkerad precis utanför porten. När värkarna kommer glider jag ner i en squat och de håller om mig, nästan som en skyddande sköld, genom dem, ljudar med mig, gungar mig.
Genom färden i bilen ser jag tankarna av oro och osäkerhet komma men kramar min systers hand och återvänder till andetaget. Bilfärden tar en stund och jag får flera tillfällen att återvända till mig själv och lämna över utfallet till en högre makt.
När vi kommer fram kliver vi in i en ombonad entré med tända ljus och hemlik inredning. Min barnmorska möter oss lågmält och leder oss in i vårt rum. Badkaret är redan påfyllt och ångande och min syster hjälper mig av med kläderna så att jag kan kliva i. En djup suck lämnar mig och jag tackar min skapare för att jag äntligen är på plats. Här. På platsen där jag ska få träffa mitt älskade barn för första gången.
Min doula rör sig långsamt i rummet. Hon tänder ljusen, placerar ut aromablandaren, lägger i oljan, lägger ut madrassen på golvet, gör pilatesbollen tillgänglig och lägger ut de personliga föremål jag valt ut, en bild på min son och min sambo, en intentionsmålning och ett affirmationskort. I varje aktivitet läggs intentionen om den vision vi alla bär, och hon välsignar rummet vi befinner oss i med varje rörelse.
När vi landat i rummet alla tre kommer barnmorskan in för att hälsa på mig. Hennes välkända ögon och ansikte känns som en varm kram i min kropp och jag landar djupare i tryggheten och vetskapen om att jag har allt jag behöver. Hon lyssnar på bebisen genom en tratt och sätter sig ner för att observera mig.
En barnmorskeledd enhet är en förlossningsverksamhet som drivs av barnmorskor. De erbjuder mödravård, förlossningsvård och eftervård för friska gravida med förväntat normala förlossningar. Det friska födandet är därmed i fokus till skillnad från på sjukhus där jag menar att det sjuka födandet står i fokus. Dessa enheter finns i flera länder, däribland våra grannländer Norge och Danmark (och Island) och är bevisat ett medicinskt säkert alternativ för de kvinnor som uppfyller normalkriterierna.
Alla kvinnor och födande är inte intresserade av att föda på sättet jag önskar, men enligt en undersökning som gjorts önskar 40% av kvinnor föda på en barnmorskeledd enhet med integrerad mödra- och eftervård. En plats där relationsskapandet står i fokus och barnmorskan följer den födande från graviditeten till eftervården. Man får föda i hemlik miljö, får kontinuerligt stöd och så få ingrepp i förlossningsförloppet som möjligt, och skulle behovet uppstå (vilket det gör, eftersom det är så livet fungerar, dock i väldigt få utav fallen (för statistik, se fotnot)) överförs man till sjukhuset. Nästan som hemförlossning men ändå inte.
Under 80- och 90-talen startades tre så kallade ABC-kliniker (Alternative Birth Centers) i Göteborg och Stockholm, men år 2016 lades den sista barnmorskeledda enheten i Sverige ner. Utöver det har varannan (!) vanlig förlossningsenhet lagts ner sedan 70-talet samtidigt som befolkningsmängden har ökat med nästan 30 procent, skriver DN. Flest enheter har stängts på mindre orter vilket har lett till längre transport till närmaste sjukhus för de som bor utanför städerna och därmed större risk för den födande och barnet.
Drivet att starta barnmorskeledda enheter verkar svagt från statens och kommunernas håll, men det finns hopp! Den 1 januari detta år, 2024, öppnade en privat barnmorskeledd enhet i Göteborg, BB Gårda, där friska kvinnor med friska graviditeter har möjlighet att föda sina barn. Även i Lycksele, där förlossningsavdelningen har varit stängd i ett år på grund av att de inte hittar personal, planeras en barnmorskeledd enhet. Den här gången har barnmorskor sökt sig dit även från andra delar av landet för att få jobba under de villkor som den här modellen erbjuder, rapporterar Sveriges Radio.
Ett friskt och sunt samhälle är beroende av friska, sunda människor. Den sunda familjen är direkt beroende av det friska modershjärtat. Ge Sveriges kvinnor rätten till sina hjärtan. Ge dem makten, tilliten och förutsättningarna att kunna föda på sina egna villkor, oavsett hur det ser ut.
Må dessa enheter bereda vägen för resten av landet att följa.
Må förutsättningarna för det fysiologiska födandet bli det eftersträvansvärda normala.
Må Sveriges barnmorskor vars hjärta kallar höja sina röster och kämpa för kvinnors möjligheter till födande på sina egna villkor OCH för arbetsvillkor som får dem själva att blomstra.
Må Sveriges kvinnor stå upp för sin egen upplevelse och kräva den vård de så innerligt förtjänar.
Fotnot
“Mellan 2002 och 2019 finansierades hembarnmorska av Region Stockholm för kvinnor som uppfyllde kriterier om att vara lågriskföderska och bo inom ett visst avstånd till sjukhus. Under denna period var 95% av hemfödslarna okomplicerade förlossningar med frisk mor och friskt barn. De övriga 5% var okomplicerade överföringar till sjukhus, oftast för att mamman var trött eller ville ha mer smärtlindring. Ingen annan vårdform har i studier så hög andel nöjda födande och så få komplikationer eller förlossningsskador.”
Lägg till kommentar
Kommentarer