Idag vaknade jag till Staffans lena stämma. Han kallade mig ömt och mjukt upp ur sömnen med samma födelsedagssång jag vaknat till på den här dagen de föregående 31 åren av mitt liv. Sedan bjöd han på gröt. Med äpplen och kardemumma i. Och kramade och pussade på mig. Fick mig att känna mig varm och älskad.
Jag och Ale vinkade adjö till honom när han for till jobbet. Vi mös i soffan en stund och satte oss vid bordet i vardagsrummet och målade. Dinosarierna i målarboken blev vackert blåa, röda, svarta, rosa och gula. Solen började gå upp och jag insåg att himlen var alldeles klar. En stark stjärna lyste upp den. Den sade "Hej. Det här är en speciell dag. Det är din dag."
Ale och jag begav oss ut i den krispiga morgonen. Ale tog balanscykeln på en åktur genom lekplatsen. Lönnens gula blad fullkomligt lös i kontrast till den svarta stammen och den blåa himlen. "Jag tror aldrig jag varit med om en sån vacker dag på min födelsedag någonsin" tänkte jag vördnadsfullt medans jag andades in den klara luften och blundade för att pressa ut syret i cellerna.
Cykeln byttes ut mot vagnen och vi vandrade i morgonsol genom kyrkogården, över till Kärnan och tillbaka genom Landborgspromenaden. Vi sade knappt några ord till varandra. Serotoninet gjorde sitt.
Vi åt lunch, Ale vilade och jag sprang snabbt och busigt ut på lekplatsen för att finna den sista ingrediensen till mitt senaste projekt. Med ett långt och fint stycke björkris i händerna såg jag min spegelbild i porten och hörde mig själv tänka "Du är den du vill vara". Lite fnissig satte jag mig med rönnbären jag redan samlat in, trädde dom en efter en på en bomullstråd och band sedan fast dem runt kransen av björkris. Jag ignorerade de kritiska tankarna och satte upp den i fönstret i Ales rum. Jag ställde mig i dörrkarmen och betraktade mitt verk. Det blev fint.
Klockan kvart i sex doftade hela lägenheten nygräddad pizza med tryffelolja. Tom knackade på dörren och klev in, "Grattis!" sade han, och kramade mig. På ljusbestrött vardagsbord upplevdes en smakkaskad från Brutale som följdes av en kopp te och kurragömma. Välling i kastrull, liten hand i stor, pussar på pannor. Disk. Snälla, små puffar inifrån min heligaste vrå.
Kära trettiotvå.
Jag älskar dig så.
Nu är det dags att gå
aldrig jag igen dig kan få.
Kära trettiotvå,
Hejdå!
❤
Lägg till kommentar
Kommentarer